Lena Einhorn
Lena Einhorn | |||
---|---|---|---|
![]() | |||
Født | 19. mai 1954[1]![]() Spånga-Kista församling (Stockholm kommune)[2] | ||
Beskjeftigelse | Lege, skribent, filmregissør ![]() | ||
Far | Jerzy Einhorn | ||
Mor | Nina Einhorn | ||
Søsken | Stefan Einhorn | ||
Nasjonalitet | Sverige | ||
Medlem av | Vetenskapsforum COVID-19 (2020–) | ||
Utmerkelser | Augustprisen[3] Prix Europa[3] Guldbaggen for beste manuskript (2005) (for: Ninas reise)[4] | ||
Lena Einhorn på Commons |
Lena Einhorn (født 1954) er en svensk lege, forfatter og regissør. Som medisiner hadde hun tidligere en karriere som onkolog og virolog, men ble etter hvert forfatter og regissør på heltid. Hun er datter av Nina och Jerzy Einhorn, og søster av Stefan Einhorn.
Verker
Lena Einhorn har skrevet en bok om sin mor Nina, som var en av de få polske jødene som overlevde nazistenes beleiring av ghettoen i Warszawa under andre verdenskrig. Boken het Ninas resa – En överlevnadsberättelse og kom ut i Sverige våren 2005. Norsk utgave kom i 2006 under tittelen Ninas reise - en overlevelseshistorie. Den vant den svenske Augustprisen i klassen for beste sakprosa i 2005. I november 2005 hadde Lena Einhorns film Ninas reise, som bygget på samme historie som boken, premiere. Filmen vant to Guldbagger, én for Beste Film og én for Beste Manus. Den ble også tildelt byen Göteborgs store filmpris samme år.
Blant Lena Einhorns øvrige arbeid kan nevnes filmen Handelsresande i liv, som vant Prix Europa i 1999. Filmen handler om jødiske Gilel Storch som flyktet fra Litauen til Sverige i 1940. I Sverige bestemte Gilel Storch seg for å forsøke å redde andre jøder ut av nazistenes konsentrasjonsleire, noe som i andre verdenskrigs siste fase førte til konkrete forhandlinger med SS- og Gestaposjefen Heinrich Himmler. Den som foretok selve den farlige reisen til forhandlingene i Tyskland var den svenske, jødiske forretningsmannen Norbert Masur. Einhorn har også gitt ut historien om Gilel Storch i bokform.
I 2006 vakte Einhorn oppmerksomhet med boken Vad hände på vägen till Damaskus?, der hun forsøker å sammenligne Det nye testamentet med samtidige historiske kilder. Dette førte henne frem til den dristige og enestående hypotesen at Jesus og Paulus var en og samme person. Litteraturanmelderen i Svenska Dagbladet kalte dette for "en problematisk hypotes som nog skapar fler svårigheter än den löser".[5] En anmelder i avisen Hallands Nyheter hevdet at boken har "spekulativa vändningar med närmast raljanta antydningar kring sed och osedlighet utifrån synnerligen sekundära källor".[6] I en artikkel i Dagens Nyheter karakteriserte den svenske erkebiskopen K.G. Hammar Einhorns hypotese som "knappast rimlig"; samtidig mente Hammar at Einhorns "nyfikna historiska granskning är lysande läsning" og "imponerande kryddsättning av en mycket läsvärd bok".[7]
Bibliografi
Lena Einhorn har skrevet følgende bøker:
- 1999: Handelsresande i liv: Om vilja och vankelmod i krigets skugga, Prisma, ISBN 91-7263-784-6
- 2005: Ninas resa – En överlevnadsberättelse, Prisma 2005, ISBN 91-518-4445-1 – på norsk i 2006 som Ninas reise – en overlevelseshistorie, Humanist forlag, ISBN 9788292622179
- 2006: Vad hände på vägen till Damaskus? På spaning efter den verklige Jesus från Nasaret, Prisma, ISBN 91-518-4685-3
- 2011: Siri, Norstedts, ISBN 978-91-1-303396-9
- 2013: Blekingegatan 32, Norstedts, ISBN 978-91-1-305033-1
- 2016: Madeleine F., Natur & Kultur, ISBN 978-91-27-14423-1
- 2018: Geniet från Breslau, Natur & Kultur, ISBN 978-91-27-15060-7
- 2019: Den tunna isen, Norstedts, 2019 ISBN 978-91-13-09936-1
- 2022: Bland hobbyepidemiologer och expertmyndigheter: En resa i pandemins Sverige, ISBN 978-91-13-12333-2
Priser og utmerkelser
- 2005 – Augustprisen for Ninas resa – En överlevnadsberättelse
- 2005 – Guldbagge i klassen for Beste Film
- 2005 – Guldbagge i klassen for Beste Manus
- 2006 – Mai Zetterling-stipendiet
- 2007 – Pocketprisen för Ninas resa – En överlevnadsberättelse
- 2019 – Delblancprisen[8]
Referanser
- ^ Library of Congress Authorities, besøkt 2. november 2019[Hentet fra Wikidata]
- ^ Sveriges befolkning 2000, oppført som Einhorn, Lena Fanny[Hentet fra Wikidata]
- ^ a b Nordic Women in Film, www.nordicwomeninfilm.com, besøkt 16. oktober 2020[Hentet fra Wikidata]
- ^ Guldbaggen.se, «Bästa manus 2005: Lena Einhorn / för manuskriptet till Ninas resa», besøkt 3. februar 2024[Hentet fra Wikidata]
- ^ Anmeldelsen i Svenska Dagbladet
- ^ Anmeldelsen i Hallands Nyheter Arkivert 31. august 2006 hos Wayback Machine.
- ^ Erkebiskop Hammars artikkel i Dagens Nyheter
- ^ «Pressemelding: Lena Einhorn vinnare av Delblancpriset 2019». Mynewsdesk (svensk). Delblancsällskapet. 15. januar 2019. Besøkt 4. desember 2023. «Delblancsällskapet, Trosa kommun och Sörmlands Nyheter instiftade Delblancpriset 2011. Priset ges till en högt kvalificerad författare eller annan kulturellt verksam person som i någon mening kan sägas verka i Sven Delblancs anda.»
Eksterne lenker
- (en) Lena Einhorn – kategori av bilder, video eller lyd på Commons
- (en) Lena Einhorn på Internet Movie Database
- (sv) Lena Einhorn i Svensk Filmdatabas
- (en) Lena Einhorn hos The Movie Database
- (en) Lena Einhorns hjemmeside
- (sv) Lena Einhorn hos Svensk Filmdatabas (Ninas resa)
- v
- d
- r
Hedersguldbaggen | Annalisa Ericson (2000) · Gunnel Lindblom (2001) · Gunnar Fischer (2002) · Erland Josephson (2003) · Sickan Carlsson (2004) · Anita Björk (2005) · Nils Petter Sundgren (2006) · Gösta Ekman d.y. (2007) · Harriet Andersson (2008) · Waldemar Bergendahl (2009) · Mona Malm (2010) · Inga Landgré (2011) · Hans Alfredson (2012) · Kalle Boman (2013) · Liv Ullmann (2014) · Birgitta Andersson (2015) · Katinka Faragó (2016) · Stig Björkman (2017) · Yvonne Lombard (2018) · Lasse Åberg (2019) · Sten Ljunggren (2020) · Suzanne Osten (2021) · Björn Gustafson (2022) · Marie Göranzon (2023) |
---|---|
Gullspira | Per Åhlin (2005) · Catti Edfeldt (2006) · Ulf Stark (2007) · Georg Riedel (2008) · Maggie Widstrand (2009) · Lisbet Gabrielsson (2010) · Ylva-Li Gustafsson og Lennart Gustafsson (2011) · Ella Lemhagen (2012) · Lukas Moodysson (2013) · Rose-Marie Strand (2014) · Barnfilmskolan (2015) · Petter Lennstrand (2016) · BUFF Filmfestival (2017) · Linda Hambäck (2018) · Christian Ryltenius (2019) · Jon Nohrstedt (2020) · Johan Hagelbäck (2021) · Sanna Lenken (2022) · Inger Nilsson (2023) |
Publikumsprisen | Underbara älskade (2006) · Arn – Tempelridderen (2007) · Arn – Riket ved veiens ende (2008) · Menn som hater kvinner (2009) · Änglagård – alle gode ting er tre (2010) · Sune i Grekland (2012) · Hundreåringen som klatret ut gjennom vinduet og forsvant (2013) · Micke & Veronica (2014) · En mann ved navn Ove (2015) · Hundreogettåringen som stakk fra regningen og forsvant (2016) · Sameblod (2017) · Tårtgeneralen (2018) · Jag kommer hem igen till jul (2019) · Feed (2022) · Beck – Inferno (2023) |
Ingmar Bergman-prisen | Wic' Kjellin (1978) · Lars Karlsson (1979) · Lena Olin (1980) · Lasse Åberg (1981) · Gustav Roger (1982) · Gunnar Björnstrand (1983) · Kerstin Eriksdotter (1984) · Ulf Berggren (1986) · Inger Pehrsson (1987) · Lars-Owe Carlberg (1988) · Inga Adolfsson og Georg af Klercker (1991) · Gunnar Fischer (1992) · Jannike Åhlund (1993) · Richard Hobert (1994) · Rune Waldekranz (1995) · Nils Melander (1996) · Agneta Fagerström-Olsson og Peter Birro (1997) · Cecilia Drott (1998) · Torun Lian (1999) · Antonia Pyk, Daniel Karlsson, Erik Ahrnbom, Josefine Broman, Linn Gottfridsson og Mårten Klingberg (2000) · Reza Parsa (2001) · Vilgot Sjöman (2002) · Klaus Härö (2003) · Mikael Persbrandt (2004) · Åse Kleveland (2005) · Angela Kovács (2006) | ||||
---|---|---|---|---|---|
Juryens spesialpris | Leif Furhammar (1965) · Bengt Idestam-Almquist (1966) · Krister Wickman (1967) · Rune Waldekranz (1969) · Harry Schein (1970) · Bengt Forslund (1972) · Sven Nykvist (1973) · Per Axel Lundgren (1974) · Per Åhlin (1975) · Kollektivet bak Sven Klangs kvintett (1977) · Eric M. Nilsson (1978) · Keve Hjelm (1979) · Filmhäftet (1980) · Ulf Dageby (1982) · Folkets Bio (1983) · Rune Ericson (1984) · Studio Lagnö (1985) · Jörgen Persson (1986) · Bo Jonsson (1987) | ||||
Kreative innsatser | Lisbet Gabrielsson, Jan Troell, og Michał Leszczyłowski (1988) · Björn Isfält, Per Åhlin og Stefan Jarl (1989) · Meyerateljéerna, Marie-Louise Ekman og Mattias Nohrborg (1990) · Leif Furhammar og Jan Gissberg (1991) · Anna Asp, Ernst Günther og BUFF Filmfestival (1992) · Bengt Schöldström, Arne Sucksdorff og Anette Lykke Lundberg (1993) · Film i Väst, Säters Film & Biografmuseum og Lars Svanberg (1994) · Hasse Ekman (1995) · Horst Stadlinger (1996) · Stefan Nilsson (1997) | ||||
Beste utenlandske film | Bagdad Café (1987) · En splittet verden (1989) · Sigøynernes tid (1990) · Mannen i vinduet (1991) · Hustruer og ektemenn (1992) · Piano (1993) · Short Cuts (1994) · Før regnet faller (1995) · Breaking the Waves (1996) · The Ice Storm (1997) · Festen (1998) · Alt om min mor (1999) · Magnolia (2000) · Den fabelaktige Amélie fra Montmartre (2001) Mannen uten minne · (2002) · The Hours (2003) · Tilbake (2004) · Barnet (2005) · De andres liv (2006) · This is England (2007) · Lust, Caution (2008) · Det hvite båndet (2009) · Miraklet i Lourdes (2010) · Nader og Simin – et brudd (2011) · Amour (2012) · Blå er den varmeste fargen (2013) · To dager, en natt (2014) · Leviatan (2015) · Sauls sønn (2016) En handelsreisende · (2017) · Shoplifters (2018) · Parasitt (2019) · Til Sama (2020) · Flukt (2021) | ||||
Årets nykomling | Bianca Kronlöf (2015) · Ahang Bashi (2016) · Rojda Sekersöz (2017) · Crazy Pictures (2018) · Emily Norling (2019) | ||||
Beste prestasjon |
| ||||
Særskilte innsatser | Kimmo Rajala, Kicki Ilander, Charlotta Miller, Frida Hallberg og Pär Brundin (2007) · Matti Bye, Eva Norén, Jonas Jansson, Patrik Strömdahl og Per Sundström(2008) · Isak Gjertsen, Malte Forssell og Johan Söderberg (2009) · Åsa Mossberg, Jeanette Klingberg, Johannes Stjärne Nilsson, Magnus Börjeson og Ola Simonsson (2010) · Owe Svensson (2013) · Mats Holmgren (2014) |