Himleån

Himleån, som på 1800-talet kallades "Himlaån" på grund av sitt blåa vatten, rinner upp i Nösslingesjöarna Stora och Lilla Neden. Den förstnämnda är centralorten Varbergs dricksvattentäkt.

Källsjöarna ligger 76,7 meter över havet, men ån räknas till stora delar som en slättlandså. Den är 38 km lång och har ett cirka 201 km² stort avrinningsoråde.

På grund av försurning kalkas Himleån sedan 1985. Här finns 13-15 olika fiskarter, bland annat gädda, lax, regnbåge och ål.

Ett projekt för att restaurera Himleån startades 1989. Det ersattes senare av det som kallas Himleåns renässans, där renässans står för förnyelse.

När staden Ny Varberg (även Nyby) byggdes öster om nuvarande Lindhovs kungsgård i början av 1400-talet kom ån, som här tillförts den mindre Munkån, att användas för transport mellan staden och de fartyg som ankrade vid Getterön. På grund av igenslamning grävdes vid sidan av ån en 700 meter lång kanal, som försågs med stenklädda kanter, sannolikt en av de första kanalerna i Sverige och Danmark, vilket senare land området (Halland) då tillhörde.

Under 1800-talet började man uppmärksamma möjligheterna att utvinna ny odlingsmark genom att torrlägga kärrmarkerna runt Himleån genom att räta dess lopp. 1834 påbörjades en utredning men det dröjde till 1842 innan arbetet kunde påbörjas. Med mudderpråmar drogs en ny rak fåra bredvid den gamla, men på vissa håll bland annat vid Åttabro följdes den gamla fåran. 1846 var arbetet färdigt.^[1]

Vid Kvarnagården öster om Varberg (nära länsväg 153) och vid Göingegården på Lindbergsvägen finns sevärda, mindre fall. Strax väster om Lindhovs gård passerar Ginstleden den utgrävda delen av ån på en äldre järnvägsbro.