Millerit
Millerit | |
Radialstrålig millerit | |
Kategori | Sulfidmineral |
---|---|
Strunz klassificering | 02.CC.20 |
Kemisk formel | NiS |
Förekomstsätt | Vanligtvis nålformigt (nålliknande), ofta radialstrålig, också massivt |
Kristallstruktur | Trigonala |
Spaltning | Perfekt efter {1011} |
Brott | Ojämnt |
Hållbarhet | Spröd, kapillära kristaller elastiska |
Hårdhet (Mohs) | 3–3½ |
Glans | Metallisk |
Transparens | Ogenomskinlig |
Streckfärg | Grönsvart |
Specifik vikt | 5,3–5,5 |
Övrigt | Sprött och blir magnetiskt vid upphettning |
Millerit, även hårkis eller nickelkis, är ett lågtemperaturmineral[1] som består av nickelsulfid med en nickelhalt på 64,5 %. Den har gul färg och är ofta brun eller brokigt anlöpt. Den kan skiljas från pentlandit (ett annat nickel- och järnhaltigt sulfidmineral) genom sin kristallform och avsaknad av anknytning till pyrit eller magnetkis.
Förekomst och användning
Millerit upptäcktes först i kolgruvorna i Wales. Den finns som en metamorf utveckling av pentlandit i Silver Swan i västra Australien. Den finns även i Halls Gap-området i Kentucky, USA.
Millerit finns på många platser i Erzgebirge där den har använts för nickelframställning. Millerit är i Sverige känt från Tunaberg i Södermanland och Slättbergsgruvan i Dalarna.[2]
Källor
Meyers varulexikon, Forum, 1952
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Millerite, 3 maj 2012.