Otokar Březina

Otokar Březina
Född	Václav Jebavý 13 september 1868[1][2][3] Počátky[4][5][6], Tjeckien
Död	25 mars 1929[1][2][3] (60 år) Jaroměřice nad Rokytnou[4][5][6], Tjeckien
Begravd	Cemetery in Jaroměřice nad Rokytnou[7]
Andra namn	Otokar Březina och Václav J. Danšovský[8]
Medborgare i	Tjeckoslovakien
Sysselsättning	Författare[9], essäist[6], lärare, poet[6][9], prosaist[6]
Partner	Emilie Lakomá[10]
Utmärkelser
Hedersdoktor (1919) Tjeckiens statliga pris för litteratur (1928)[6]
Namnteckning
Redigera Wikidata

Otokar Březina (egentligen Václav Ignác Jebavý), född 13 september 1868 i Počátky, död 25 mars 1929 i Jaroměrice, var en tjeckisk författare.

Jebavý verkade som lärare i olika orter i Mähren, och var från 1901 bosatt i Jaroměrice. Genom meditationer och grundliga självstudier i österländsk och medeltida mystik såväl som i modern naturvetenskap, sociologi och filosofi utbildade sig Březina till metafysisk poet och idelogisk symboliker. Hans verk genomsyras av hans huvudtes: världsalltet är statt i ständig utveckling, i vilken allt och alla måste delta, drivna av den mystiska urprincipen, den hemlighetsfulla gudomliga viljan. Sina tankar har han framlagt i fem diktböcker: Fjärranlanden (1895), Gryning i väster (1896), Passadvindar (1897), Tempelbyggarna (1899), samt Händerna (1901).

Březina utgav även 1903 en essäsamling, som fungerar som en slags programbeskrivning för diktsamlingarna: Källornas musik, vilken ansetts banbrytande för den tjeckiska essäistiken.

• Březina, Otokar (1928). Källornas musik. Stockholm. Libris 1252734 

• Svensk uppslagsbok. Malmö 1939.