Ränteparitetsvillkoret

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Det finns ett starkt samband mellan penningpolitiken och valutapolitiken. Sambandet dem emellan bestäms av det så kallade ränteparitetsvillkoret.

${\displaystyle R=Rw+((Ee-E)/E)+p}$

• R = svensk ränta
• Rw = utländsk ränta
• E = dagens växelkurs uttryck i antal kronor per enhet utländsk valuta
• Ee = förväntade växelkursen vid investeringens slut (till exempel om man placerar i ett års löptid så står E för den förväntade växelkursen vid periodens slut.)
• P = Är en riskpremie som kan vara både positiv och negativ.

Ränteparitetsvillkoret säger att den avkastning en investerare kan få av att sätta in i sina pengar i en bank i Sverige måste vara ungefär lika stor som den avkastning samma investerare kan få genom att sätta in pengarna i en bank i utlandet (förutsatt att de två bankerna är jämförbara vad gäller tillgänglighet, konkursrisk, mm.).

Avkastningen man får genom att sätta in pengar i utlandet beror dels på den utländska räntan, dels på den växelkursförändring som äger rum medan pengarna är placerade i utlandet.

• Om kronan deprecieras kommer E att öka: vilket betyder att det behövs fler kronor för att köpa en enhet av den utländska valutan.
• Om kronan apprecieras kommer E att sjunka, det behövs då färre kronor för att köpa den utländska valutan.
• Om kronan förväntas falla är (Ee–E) ett positivt tal och det motsatta ett negativt tal om kronan förväntas stiga.

Ekvationen säger alltså att om kronan förväntas falla med 2 % (det vill säga (Ee-E)/E) är 2 % , måste den svenska räntan (R) vara 2 % högre än den utländska räntan, R*, om placerare ska vilja placera sina pengar i Sverige snarare än utlandet.