Emilio Giuseppe "Nino" Farina, född 30 oktober 1906 i Turin, död 30 juni 1966 i Chambery i Frankrike, var en italiensk racerförare. Farina var brorson till bildesignern Battista Pininfarina.
Racingkarriär
Farina började med racing 1932 i Alfa Romeo. Han gick sedan över till Maserati. 1938 och 1939 körde han för Scuderia Ferrari, men i en Alfa Romeo 158. Efter andra världskriget vann Farina Monacos Grand Prix 1948 i en privat Maserati.
Säsongen 1950 gick Farina tillbaka till Alfa Romeo, vilket var den säsong som Formel 1-VM hade premiär och han tävlade då, 44 år gammal, i den nya racingklassen. Farina vann historiens första VM-lopp i formel 1, Storbritanniens Grand Prix 1950, och blev också den förste världsmästaren i formel 1. Redan 1951 fick formel 1 en ny världsmästare, Juan Manuel Fangio. Säsongen 1952 blev Farina tvåa i mästerskapet, men då i en Ferrari.
Farina omkom i en trafikolycka på väg till Frankrikes Grand Prix 1966,[1] bara några månader före sin 60-årsdag.
^Hill, Tim (2011) (på engelska). Formula 1 - The Complete History. Croxley Green, Hertfordshire, England: Transatlantic Press. sid. 16. ISBN 978-1-907176-84-5